Lagen om obligatorisk id-märkning/registrering har blivit en tandlös papperstiger. Detsamma gäller regeln om ansvarsfull avel. Påföljd saknas och myndigheterna duckar från ansvaret att följa upp att reglerna efterlevs. Och som vanligt är det de ideella organisationerna som förväntas ställa upp och ta hand om en aldrig sinande ström av övergivna, vanvårdade och oönskade katter. I en egen skrivelse ställer sig SVEKATT bakom Djurskyddets öppna brev till Jordbruksverket. Vi var många organisationer som kämpade för att få till stånd den här lagen, nu måste vi tillsammans sätta press på ansvariga myndigheter för att den också ska efterlevas.

Till Jordbruksverket

”Vi uppmanar Jordbruksverket att ta ansvar för de hemlösa katterna i Sverige!” skriver Djurskyddet Sverige i ett öppet brev till Jordbruksverket den 15 maj 2025. Svenska Kattskyddsförbundet (SVEKATT) instämmer i Djurskyddets krav på handling.

SVEKATT representerarar 23 ideella katthjälpsorganisationer från hela Sverige, inkl. tre av vårt lands största katthem. Varje år omhändertar och omplacerar våra medlemsorganisationer över 2000 katter men behovet är fortfarande oerhört mycket större.

Vi kan konstatera att trots lagen om obligatorisk id-märkning och registrering så har antalet omärkta katter som våra organisationer tar emot inte minskat. Detsamma gäller katter som är märkta men inte registrerade. Inte heller har antalet okastrerade katter, dräktiga honor eller kattungar blivit färre, trots regeln om att katten inte får föröka sig oplanerat.

När myndigheterna inte kontrollerar att lagar och regler efterföljs sänder man signalen att de saknar betydelse och i stället för att stärka kattens status i samhället får det motsatt effekt.

Enligt Jordbruksverkets regler ska avel ske på ett ansvarsfullt sätt. Det torde vara självklart att den som släpper ut sin okastrerade katt inte kan garantera att denna kommer att para sig med en katt som är i god fysisk och psykisk hälsa. Många misstolkar betydelsen av ”bör” i föreskriften som något man kan välja att göra snarare än något som skall efterföljas.

Vår uppfattning är att för att lagen och regelverket ska få någon effekt och minska antalet hemlösa katter krävs:

• En skärpning av regelverket med en tydligare formulering att katter som vistas utomhus inte ska kunna fortplanta sig och att det inte är lika med ansvarsfull avel att släppa ut sin okastrerade honkatt med avsikt att hon ska para sig med en okänd hane.
• Att länsstyrelserna följer upp att lagen om id-märkning/registrering, liksom reglerna om ansvarsfull avel, efterföljs och att brott mot dem ger påföljd i form av kännbara böter.
• Att Jordbruksverket initierar en omfattande informationskampanj för att sprida kunskap om lagen om id-märkning och registrering, samt förtydligande information om vad som gäller för okastrerade katter och avel.

Styrelsen för SVEKATT, Svenska Kattskyddsförbundet

The post Öppet brev till Jordbruksverket first appeared on Svekatt.

Med anledning av föreningen lantrasen bondkatten har SVEKATT sänt följande brev till Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin.

Angående godkännande av föreningen Lantrasen Bondkattens avelsprogram

Svenska Kattskyddsförbundet har med stor förvåning tagit del av Jordbruksverkets beslut att godkänna föreningen Lantrasen Bondkattens avelsprogram för katter uppfödda på landsbygden. Vi måste säga att detta skapat både ilska och uppgivenhet bland våra medlemsorganisationer som dagligen tar hand om följderna av ansvarslös katthållning och det lidande för katterna som detta för med sig.

Vi uppmanar Jordbruksverket att snarast ompröva sitt beslut och dra tillbaka tillståndet för Föreningen Lantrasen Bondkattens avelsprogram av följande skäl.

Enligt vår uppfattning är bondkatt och huskatt enbart olika benämningar på samma typ av katt och det är allmänt vedertaget att alla katter som saknar stamtavla är huskatter. Detta oavsett om de bor i en stadslägenhet eller på en lantgård. Det finns uppskattningsvis 150 000 övergivna och hemlösa huskatter i vårt land. Antalet överstiger vida antalet tillgängliga hem för katterna. Mot bakgrund av detta menar vi att det inte behöver avlas fram fler huskatter och påståendet att huskatten skulle vara hotad som ras är vida överdrivet.

Föreningen Lantrasen Bondkatten menar att katter uppfödda på landsbygden skulle vara bättre rått-och musjägare än katter som föds upp i andra miljöer och att det därför finns ett behov av ett särskilt avelsprogram. Vi vill påtala att alla katter oavsett ras har en utpräglad jaktinstinkt och det finns ingen forskning som tyder på att katter födda på en lantgård skulle vara bättre jägare.

Svenska Kattskyddsförbundet är inte experter på kattavel och kommer därmed inte att ha några synpunkter kring detta. Däremot är vi experter på kattskydd och följderna av bristande katthållning och kommer att koncentrera oss på bristerna i avelsprogrammet utifrån ett djurskyddsperspektiv.

Vanvårdade övergivna och hemlösa katter är ett av vårt lands största djurskyddsproblem och därför har samtliga ideella djurskyddsorganisationer krävt ett bättre skydd för katten, en skärpt djurskyddslag som ställer större krav på kattägare, obligatorisk kastrering av frigående katter samt obligatorisk ID-märkning och registrering av katt. Vi fick vänta länge på den nya djurskyddslagen innan den slutligen kom. Tillsammans med Jordbruksverkets nya föreskrifter om hållande av hund och katt med ett tydligt förbud av oplanerad avel, krav på att lösgående katter ska förhindras föröka sig fritt. Detta samtidigt som lagförslaget om obligatorisk ID-märkning och registrering av katt bereddes kändes det som en stor seger för katterna. Äntligen skulle kattens status höjas och på sikt skulle antalet hemlösa och vanvårdade huskatter minska.

Att Jordbruksverket nu godkänner ett avelsprogram som helt går emot de egna föreskrifterna och tillåter okontrollerad avel av katter på landsbygden slår undan benen totalt på hela den ideella djurskyddsektorn och allt vi gemensamt arbetat för att uppnå under så många år genom att på detta sätt ge frikort till lantbrukare avseende deras katthållning. Vidare väcker det frågor och osäkerhet kring Jordbruksverkets inkonsekvens i och med detta beslut

Svenska Kattskyddsförbundet organiserar ideella katthjälpsorganisationer och flera av våra medlemmar har sedan länge ett samarbete med sin Länsstyrelse vid omhändertagandet av vanvårdade katter. Det handlar ofta om grupper med allt från några enstaka individer uppemot ett hundratal katter eller fler. Det är toviga, sjuka och avmagrade katter med inälvsparasiter och skabb som tas om hand från ett och samma ställe.

Enligt vår erfarenhet är majoriteten av dessa ärenden med ett stort antal vanvårdade katter just katter från gårdar på landsbygden. Lantbrukaren anser oftast att hen inte har något ansvar för katterna på gården och är inte villig att kosta på någon veterinärvård vid behov. För att katterna ska vara bra råttjägare måste de vara hungriga och därför får de vanligtvis minimalt med mat och när de sedan blir för många skjuter man av ett antal.

Enligt vår mening är detta en gammaldags och otidsenlig syn på katten och rimmar illa med modern djurskyddslagstiftning
Med detta vill vi inte ha sagt att alla lantbrukare har en dålig katthållning, tvärtom. Det stora flertalet sköter säkert om sina katter på allra bästa sätt. Men vi stöter på allt för många gårdar där katthållningen inte är acceptabel och godkännandet av ett avelsprogram för katter som lever på landsbygden oroar oss djupt. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har i sina remissyttranden kring den nya djurskyddslagen och lagen om obligatorisk ID-märkning av katt varit kritiska till förslagen som skulle förbättra situationen för katter och velat ha undantag för katter utanför tättbebyggt område. Detta indikerar att majoriteten av LRF:s medlemmar inte delar lagstiftarens syn på vad som är god katthållning och vi oroar oss för att man kommer att gömma sig bakom detta avelsprogram för att kunna fortsätta hålla okastrerade, och omärkta katter som inte får erforderlig veterinärvård vid behov.

För att begränsa antalet kullar per år föreslås i avelprogrammet att honkatten ska ges p-piller. Användning av p-piller kan ge biverkningar med ökad risk för livmoderinflammation, juvertumörer, tillväxt av juvervävnad och diabetes. P-piller är dessutom en osäker metod när det gäller att förhindra dräktighet. Det gäller särskilt fritt utegående katter. Skulle honkatten ha blivit dräktig kan p-piller ge fosterskador. Svenska Kattskyddsförbundet menar att långvarig användning av p-piller är direkt skadligt för honkatten och vi ställer oss mycket frågande till Jordbruksverkets godkännande av detta råd som en del i avelsprogrammet.

I övrigt finns delar i avelsprogrammet som är etiskt och moraliskt mycket tveksamma. Oönskade och överflödiga individer ska avlivas och kullreducering anges som ett alternativ.
För oss är det en gåta hur man kan avla fram av ett antal individer för att avliva om de skulle bli för många eller är oönskade på annat sätt. Det strider mot allt Svenska Kattskyddsförbundet och dess medlemsföreningar står för.

Sammanfattningsvis:

• Det finns uppskattningsvis 150 000 hemlösa huskatter. Det behövs inte fler.
• Det finns inga belägg för att katter på landsbygden är bättre jägare än andra katter.
• Att tillåta katter på landsbygden att föröka sig fritt utan kontroll av föräldradjuren strider mot Jordbruksverkets egna föreskrifter om kontrollerad avel
• Att resistensavla genom att inte vaccinera katterna strider mot hela den samlade veterinärkårens rekommendationer samt djurskyddslagen bestämmelse om att förhindra onödigt lidande.
• Långvarig användning av p-piller ökar risken för juvertumörer, diabetes och livmoderinflammationer. Skulle honan vara dräktig kan fostren skadas.
• Att rekommendera att enbart id-märka katter som tenderar att vandra är kontraproduktivt. Vår uppfattning är att alla katter ska vara id-märkta och registrerade vilket även föreslås i det nya lagförslaget.
• Avelsprogrammets uppmaning om avlivning av oönskade och överflödiga katter är etiskt och moraliskt mycket tveksam.
• Avelsprogrammet slår undan benen på djurskyddsorganisationerna och kullkastar flera år av arbete för att höja kattens status och levnadsvillkor.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanar vi Jordbruksverket att omgående ompröva och dra tillbaka tillståndet för föreningens Lantrasen Bondkattens avelsprogram.

Med vänliga hälsningar!

Ewa Edström
Ordförande
Svenska Kattskyddsförbundet

The post Öppet brev till Jordbruksverkets generaldirektör first appeared on Svekatt.