Det är valår och plötsligt har både regeringspartier och opposition blivit ovanligt generösa. En fråga som mer eller mindre samtliga partier har gjort till sin är de skenande veterinärpriserna. Det är tacksamt att bli fotograferad tillsammans med sin fyrfota vän och lova ett slut på den oro som många djurägare känner. Detta är en viktig fråga, inte minst för katthjälpsorganisationerna som ofta är dem som får ta hand om de katter som övergetts eller lämnats för avlivning när ägaren inte kan betala. Nu gäller det bara att se till att den vinnande sidan också levererar på alla fagra löften när väl valet är över. SVEKATT kommer inte att glömma vad ni lovat!
Men om veterinärvårdspriserna var en lågt hängande frukt så finns det många andra frågor som är minst lika angelägna men mindre publikfriande:
SVEKATTs medlemsorganisationer är inte ensamma om att konstatera att lagen om obligatorisk id-märkning och registrering inte på något sätt har påverkat antalet hemlösa katter i landet. Detsamma gäller regeln om ansvarsfull avel. Om lagen ska bli mer än symbolisk så krävs tydligare formulerade regler, effektiva informationskampanjer och sist men inte minst en fungerande uppföljning, något som SVEKATT redan lyft fram i skrivelser till ansvariga politiker och myndigheter. Gör om och gör rätt brukar det heta, vi kommer inte att ge oss förrän det blir gjort.
Kattsamlare är att stort djurskyddsproblem som skapar mycket lidande och där ansvaret för de omhändertagna djur som inte avlivas för det mesta lämpas över på ideella organisationer. Djursamlare återfaller i stort sett alltid och idag finns inget fungerade system för att bryta den onda cirkeln. Men det finns goda exempel från andra länder där man genom samarbete mellan djurskydd, psykiatri och socialtjänst framgångsrikt lyckats behandla de bakomliggande orsakerna till samlandet. I Sverige däremot har intresset varit svalt, både från myndigheter och forskare. SVEKATT arbetar för att initiera forskning utifrån svenska förhållanden och få till stånd ett klart och tydligt uppdrag till berörda myndigheter om samarbete, inklusive öronmärkta medel.
Relationen mellan de ideella organisationerna och djurskyddsmyndigheten är inte sällan ansträngd. Även om det finns exempel på bra samarbeten så präglas den alltför ofta av bristande förtroende och oförutsägbart personberoende beslutsfattande. Dessutom saknar myndigheterna ofta kunskap om både katter i allmänhet och hemlösa katter samt de ideella verksamheternas arbete och villkor i synnerhet. Denna brist på en helhetssyn på hur djurskydd bör bedrivas leder till rättsosäkerhet och ibland en omöjlig arbetssituation för de ideella aktörer som på många sätt bär kattdjurskyddet på sina axlar. SVEKATT har delat med sig av sina erfarenheter till utredaren på Statskontoret, med hopp om att en översyn av länsstyrelsernas arbete ska leda till ett mer harmoniserat och professionellt arbetssätt i framtiden.
Katten är vårt populäraste sällskapsdjur men fortfarande det mest utsatts och rättslösa. SVEKATT är den enda nationella organisationen som fokuserar sitt arbete på alla katters välfärd och rätt till liv, oavsett om de är ägda eller hemlösa, tama eller förvildade. Stöd vårt arbete och hjälp oss höja kattens status i samhället och få ett slut på lidandet.
Lotta Hell, ordförande
Comments are closed