Akutgruppen

Akutgruppen bildades 2003 av en grupp erfarna kattvolontärer som insåg att de tillsammans kunde göra så mycket mer för ägarlösa katter i Stockholm. Tills idag har Akutgruppen hjälpt fler än 3 000 ägarlösa katter få eget hem och hjälpt ungefär lika många att hitta åter till sina ägare. Ungefär 175 ägarlösa katter och ungefär lika många bortsprungna katter får hjälp varje år.

Akutgruppen gör ingen skillnad på om katter är vilsna tamkatter eller katter som knappt träffat en människa tidigare. Alla som behöver hjälp är välkomna, bara plats kan ordnas.

Administrering

Administrationen är en utmaning för en förening som enbart bygger på jourhem och där det inte finns gemensam lokal. De 16 aktiva volontärerna ska få verksamheten att dra åt samma håll. Förutom många jourhem finns ett stort nätverk av externa medhjälpare så som fristående infångare och chaufförer av katter och varor. För detta krävs en stabil ledning. Verksamheten bygger på arbetsgrupper och ansvaret är uppdelat i adoption, jourhem, sociala medier, hemsidan, intagning, infångning samt kontakt med jourhemmet. Det innebär chattgrupper med olika konstellationer och att ha tydliga rutiner för vad som ska göras och vem som har befogenhet att fatta vilka beslut.

Akutgruppen är mycket aktivt på Facebook. Men hänvisar till hemsidan för adoptions- och jourhemsvillkor samt presentation av de bokningsbara katterna. Ärenden tas emot både via e-mail och Messenger. Det finns en akuttelefon för info om nödlidande katter. Tyvärr är många samtal och sms inte akuta och blockerar då möjligheten för just de akuta ärendena. De icke-akuta frågorna kan med fördel mailas in.

Volontärerna är olika men några saker är gemensamt. Ofta har de heltidsjobb, många har familj och än fler har egna djur, så vad driver engagerade volontärer att ge 100% av tid de inte har? De vill inte bo i ett samhälle där sjuka undernärda övergivna djur drar fram på gatorna. De kan göra skillnad och de gör skillnad.

PAJ

Akutgruppens styrka är det stora nätverket och snabbheten att vara på plats och hjälpa. En svaghet är beroendet av att ha alla tre huvudkomponenter på plats: PAJ – Pengar, Ansvarig och Jourhem. Saknas någon komponent måste de neka att hjälpa katten, hur hårt det än känns. Med bra samarbete kan katten ändå få hjälp om en annan förening har plats. Akutgruppen önskar utöka samarbetet med föreningar både lokalt och runt om i landet.

Något positivt

Många av de katter Akutgruppen tar hand om är väldigt försiktiga. Vissa så till den grad, att de själva börjar tvivla på om de någonsin kommer att kunna fungera bland människor.

Volontären berättar:

Få jourhem är villiga att ta emot katter direkt efter infångning, därför hamnar många av dem hemma hos några få volontärer i ett första steg innan de flyttar vidare. Sån var Don Alejandro. Sliten, okastrerad och halvt blind flyttade han in i mitt badrum. Där välte han toalådan det första han gjorde och satt sedan på fönsterbrädan och fräste. Jag upptäckte snabbt att om jag närmade mig honom från rätt håll och dvs. inte från det håll där hans skadade öga var, blev han lugnare. Efter kastreringen försvann hormonerna som rasade i hans kropp och efter behandling av hans öga släppte smärtan och långsamt började den riktiga katten komma fram.

Don Alejandro blev inte tam när han bodde hos mig. Det var först efter att han flyttat till sitt nya jourhem han på riktigt visade vilken myspropp till katt han var. När jag för första gången fick se en film på honom leka grät jag öppet. Och när han började komma fram till sina människor och gosa… Det finns ingen känsla som slår den när man ser utvecklingen hos katter och kanske till och med en tidigare aggressiv katt ligga med magen i vädret, spinnandes och inte få nog av gos.

Att återförena borttappade katter med sina ägare är en annan sak som oftast får mig att orka vidare när det stundtals känns hopplöst. Vissa sådana fall slår högre än andra. En sådan upplevelse var när en okastrerad men chipmärkt och registrerad ungkatt gick i fälla. Katten var efterlyst. Jag var därför beredd att ta fighten med ännu en ignorant ägare. Till min förvåning var det en enormt tacksam ägare, som lyssnade engagerat; till råd, över hur långt katten vandrat, hur många hemlösa katter det fanns, hur kastrering påverkar katternas beteende mm. Vi kom överens om att vi skulle lämna katten direkt hos en veterinärklinik för kastrering och att ägaren skulle hämta honom där efteråt och givetvis betala. Som tack för hjälpen och alla råd skänkte de en större summa pengar till oss.

Det tråkiga

Människor med ett kattärende blir lätt uppretade när föreningen inte kan åka ut på stört, för att hjälpa. Det är lätt att glömma att Akutgruppen är helt ideell förening och drivs av volontärernas engagemang och erhållna gåvor.

När ägare till upphittad katt kontaktas ska identifieringen först ske genom att jämföra bilder på katten. Först därefter lämnas jourhemmets kontaktuppgifter ut. Detta görs för att skydda jourhemmet.

Hot och anmälan är vardag. Likaså att de blir uthängda som kattnappare när syftet är att hjälpa katter och se till att ägarna följer lagen. Samtidigt ifrågasatts varför Akutgruppen ofta är anonyma, ringer från hemligt nummer eller inte vill berätta var katterna befinner sig osv.

Så här säger en volontär: ”När jag började med detta trodde jag aldrig att det skulle vara min kommunikationsförmåga, mina kunskaper inom beteendekunskap och intresse för psykologi som skulle hjälpa mig mest. För bakom varenda katt vi hjälper, även de hemlösa, finns det alltid människor som behöver hanteras på ett eller annat sätt.”

Avslut

En aktiv volontär beskrev för något år sedan sitt ansvar mot katter, andras eller ingas ungefär så här: ”I mina kvarter ska inga hemlösa katter gå runt. Varje katt som syns ute, ska jag veta var den bor. Och finns ingen ägare så är det min skyldighet att se till att katten kommer in.” Med den inställningen blir många katter hjälpta.

Vill du veta mer om akutgruppen och deras arbete läs mer på www.akutgruppen.se eller följ deras arbete på Facebook och intagram.

Du kan stödja Akutgruppens viktiga arbete genom gåvor, bli jourhem eller volontär.

Ulla-Stina Kronqvist

Tags:

Comments are closed