Bakom den vackraste dörren i Näsby industriområde i Kristianstad ligger Hildas Tassebo. Isabelle Bergkvist är en av föreningens två djuransvariga. Hon berättar att på katthemmet finns plats för 20 katter och att man därutöver har tillstånd för ytterligare 20 i stödhem. I den gamla verkstadslokalen finns fyra kattboxar och två isoleringutrymmen, ett diskrum samt ett rum som fungerar som både kontor och matförråd. ”Utrymmet är litet och ventilationen är dålig men vi har inrett så gott vi kunnat för att göra det fint för katterna och för att nå upp till länsstyrelsens krav”, säger Isabelle.
Tvingas säga nej till 70-80%
Föreningen har ingen betald personal och inte heller några bidrag från kommun eller myndigheter. Bara veterinärkostnaderna ligger på ca en halvmiljon kronor per år. Till det kommer hyra, mat och sand. Trots detta så adopterade Hildas ut inte mindre än 194 katter under 2024. Men med bättre resurser skulle det kunna vara många fler. ”Det finns ett stort behov och alltför många hemlösa katter i Kristianstadsområdet och i Skåne generellt. Det vi gör för att hjälpa katter i nöd räcker inte långt, men det är något. Och för de katter vi räddar betyder det allt och deras rätt till sitt liv. Av alla nödrop vi får in så får vi neka ca 70-80 % av katter. Vi måste prioritera de som är mest akut, i denna kategori är det främst katter i dåligt skick, dödsbokatter, hemlösa mammor med ungar och avlivningshotade katter Många skriver och vill omplacera sina katter. Vi försöker stötta dem att lösa det själva så gott det går. Men anser att om man skaffat katt har man ett eget ansvar också. Men lätt att försöka lägga över på föreningar att lösa privata kattproblem”.
Inget värd
Att människor skaffar katter men sedan inte vill ta ansvar är ett stort problem: ”I vissa bostadsområden, speciellt det närmaste, hör det till vanligheten att man skaffar kattunge till barnen. Sen när katten blir könsmogen och inte mer är en lilla pälsbollen och börjar kosta pengar, då sparkar man ut den. Ibland klarar de sig bra ett tag. Ibland lämnas de in på katthemmet, som skelett i päls. Då får man tacka den del av allmänheten som faktiskt sett problemet och hjälpt till. Det som skär mest i hjärtat är när människor kommer till katthemmet en skadad katt som bevisligen är deras egen men förnekar ägandet. Nu kostar katten pengar och då är den inget mer värd. Och att de vuxna skickar fram barnen för att ljuga och bluffa. Inte bra!”
Vad är det för fel i samhället? ”Att myndigheter inte uppmärksammar problematiken med hemlösa katter i Sverige. Vi hade kunnat göra så mycket mer om det fanns ekonomiskt stöd och resurser. Tex att få använda kommunernas fastigheter för att bedriva verksamheter. Det hade skapats struktur och arbetstillfällen om katthem inte behövde bedrivas ideellt. I den värld vi lever nu måste katthemmen tigga pengar för att klara dagen och ens kunna hjälpa katterna överhuvudtaget. Och det går inte ihop.”
En solskenshistoria
Men det finns ändå ljuspunkter i vardagen: ”Som litet katthem i ett riktigt risigt industriområde omgivet av bildäck, bilar, skrot och skräp gör vi så gott vi kan för att göra det lite trevligare. En dag kom en kattkund in med ett stort leende på läpparna och berättade: Jag var osäker och trodde jag kommit helt fel så jag frågade en arbetsklädd man om vägen. Han svarade på lite bruten svenska och pekade: ”…kör dit och sväng. Du ser. De´ är den vackraste dörren i hela detta skitområde.” Det kändes som om solen sken lite extra klart över Tasse just den dagen”.
info@hildastassebo.se
www.hildastassebo.se
Facebook: Hildas Tassebo,
Instagram: Hildas Tassar
Även om det är trångt så finns det gott om sköna bäddar och klösmöber till katterna
Comments are closed